jag köpte ju Blacky som hopphäst för 2,5 år sen. Har bara ridit dressyr senaste året men det beslutet tog jag tidigare efter att han helt övertänd hade tagit 4 galoppsprång på en linje där det skulle vara 6 egentligen, mot en oxer på 120 med stora läskiga klossar under. skrämde skiten ur mig, jag bara blundade och höll i mig haha  mer dressyr! tänkte jag då

men sen såldes Peppe och allt kändes meningslöst, folket i stallet var helt sjuka i huvudet så jag tänkte sluta med ridningen. Blacky var såld men gick inte igenom besiktningen, och jag var så glad för det! jag ångrade mig redan innan han besiktigades och höll tummarna för att han faktiskt inte skulle gå igenom….

sen flyttade Maria hem till sverige igen och när jag fick börja rida igång Blacky förra vintern så började jag ta lektioner och sen flyttade jag till hennes anläggning i januari 2009. sen dess är det dressyr som gäller, även om det är väldigt roligt att hoppa nån gång ibland om han håller sig lugn, för trots allt dressyrarbete jag lagt ner på honom så kan inte jag hoppa honom mer än lite då och då utan att förstöra det hopparbete min kompis lagt ner på honom. eller jag kan göra enkla saker, bara rida mot ett hinder men inga tekniska saker där jag måste pressa honom, då springer han ifrån mig. ibland räcker det inte med bara dressyr för att få ordning på saker…

Då får jag dra min historia med! :) Allt började för 8 år sen och jag skulle gå över till häst från ponnytiden och var då 14 år. Mamma hittade en fodervärdhäst i lagom storlek (158) och vi åkte ner på vinst och förlust till skåne och hämtade hem ett trevligt hoppsto som då 10 år. Vi hopptränade och var uppe på 1.40 hinder på träning, sen brast det. På framhoppningen under klubbmästerskapet, ynka 90 cm stannade hon och jag flög av och fick en livsskada i mitt vänsterknä (det var förövrigt då Helena Lundbäck och Mynda red VM? final- jag missade inte hennes ritt pga av detta). Jag blev rädd och vågade aldrig mig på de riktiga höjderna igen och då kunde det kvitta - tävlingsmänniska som jag är. Vi sadlade om (och jag som aldrig ridigt dressyr innan i hela mitt liv) och det visade sig att i detta lilla sto jag lånat fanns fantastiska gångarter. Vi lärde oss snabbt och inte långt efter vann vi varenda tävling upp till La. Roligt, blev även juniorDM silvermedaljörer i Halland 2004 och då var jag fast för gott. Vi köpte henne, betäckte henne och idag har jag henne, hennes avkomma med dressyrstam efter Biggles och ytterligare en 2-åring efter Biggles. Jag kommer vara dressyrnörd resten av mitt liv för visst finns det ingen bättre än när allt stämma och det bara flyter på.. :)

Jag fick hela tiden höra hur bra jag satt och hur lång jag var. Dressyrryttare = lång, det var nästan självklart i min värld. Samma sommar hoppade jag en fjordhäst på ridläger, jag flög av och landade i oxer med huvudet före. Där, i det ögonblicket var det klart att det var dressyr som var min grej. Jag har dressvärre inte tävlat då jag inte hittat någon häst som jag vill tävla på, visst ridskolehästarna är bra men jag vill inte stanna på LC, LB och LA nivå för resten av mitt liv som 99,9 % av ridskoleryttarna där gör/gjort. Då ser jag en fördel i att förbereda mig under ponnytiden och sen gå ut när det är häst som gäller och då vara tillräckligt förberedd för de större klasserna vilket jag vill rida. Jag vill rida Msv, Svår, Intermedarie och uppåt.

#o Jag tror det är väldigt många som försöker tvinga sig till hoppningen för att de flesta är intresserade av hoppning.

#1 Du har ju verkligen alla förutsättninga för dressyren Maria är ju grym sägs det

#2 Hua verkligen dramatiskt vilken tur att du kunde komma tillbaka igen efter skadan.

#3 Härligt att du har högt satta mål! Man ska tro på sig själv och sikta högt om man nu faktiskt vill det.

För min del är det flera olika faktorer som spelar in. Jag skadade ryggen för x antal år sedan i en arbetsplatsolycka.

Fick efter det långvariga problem med smärta, nervinklämningar osv, har också fått två barn efter detta.

Jag bestämde mig då för att gå över till dressyr trots att jag fick tummen upp efter röntgen detta då jag fortfarande är lite stel men också för att ska jag satsa då vill jag satsa riktigt högt. Jag har inte modet att rida de högsta klasserna i hoppning längre heller då man hela tiden tänker på vad som kan hända om det går fel. har som sagt tre barn också o en sambo att tänka på.

Nu ska jag bara ha ridhäst igen, här är ju bara unghästar och fölsto

#4 ja hennes elever dominerar redan nu på tävlingarna i småland, de tar typ alltid topplaceringarna. tror några av dom ska starta FEI nu under 2010, och varken dom eller deras ponnyer kunde nånting om dressyr för drygt 1 år sen

var så jag själv blev tävlingssugen där ett tag haha ;) men kom aldrig så långt, har ju ingen tävlingsutrustning ens så blev så jobbigt och dyrt och nu är jag för gammal =)

Jag satt i sadeln innan jag ens kunde gå, men de va väl först i gymnasiet jag började inrikta mig mot dressyr, innan dess va jag en riktig allroundryttare. Men i gymnasiet fick jag tag på min läromästare som gått st.george så banan va utstakad, även om jag hoppade en del med henne oxå (med livet som insatts ). Tävlade henne en del o sen en del av skolans hästar. Men hoppningen hängde kvar där bakom någonstans, va aldrig rädd eller feg utan smackade på, höll i mig o flög  Va tillomed ut på nån hoppetävling. Men dressyren låg som sagt kvar, sen blev de mer inriktat mot fälttävlan en period, galet kul, men även där va dressyren dominerande, kanske för att jag helt enkelt va bättre på de?  När jag sen började jobba åt Sigrid så blev de ju dressyr på heltid, även om de nån gång blev nån hoppning, men även där med livet som insats, hoppa rena dressyrpollar kan va farligt

Oj, vilken historia de blev, med varken någon fram eller baksida

Från början var jag hoppintresserad, men redan tidigt (när jag var sådär 10 år) blev jag lite smått hopprädd efter att ha åkt av över ett hinder på en ridlektion och dessutom var min egen ponny inte så supersäker. Hon var en maxad rejäl c-ponny som var ung och busig, och jag var rätt liten så det var som det var… kan inte helt peka ut att då blev jag dressyrintresserad för dressyr har både jag och min syster alltid ridit mer eller mindre.
Men när jag var runt 12 år så beslöt vi att sälja c-ponnyn då hon inte var riktigt dressyrmaterial, hon gjorde upp till FEI-rörelser men var inget att satsa på (varken för vår eller hennes skull). Det blev en d-ponny som jag och min syster tävlade. En underbar ponny -en sån där som ställer upp på allt och dessutom är så snygg att folk vänder sig efter henne. Hon hade kunnat gå riktigt långt om hon inte hade skadat sig -hon är avelssto numera och får fiiina föl.
Sen har det rullat på med en hög olika ponnyer. Min syster slutade rida aktivt när hon blev för gammal för ponny men jag fortsatte med stor häst -red ponny och stor häst parallellt från att jag var 16, då köpte vi Dynamik (en 4-åring som jag hade i 4 år).

På ponny tävlade jag upp till nationell nivå men på stor häst har jag inte hunnit tävla så mycket då jag haft 2st unghästar och den första var inte helt enkel att rida så henne fick man ta det lite lugnt med och vänta på att hon skulle mogna i huvudet. Hottie som jag har nu har jag ju haft sedan hon var föl så henne känner jag väldigt väl. Tanken är att komma ut med henne till våren.

Slänger in en liten bild på mina stora hästar jag haft. till vä: Dynamik, hö: Hottie

Jag rider ju gärna alla sorters grenar  men är hopprädd på hinder med lösa bommar så det är den rädslan man jobbar med att få bort.. Dressyren passar mig för jag är lite perfektionist. Min förra tränare var halvt irriterad på mig då jag kunde gnälla över en slarvig fattning men utförde rörelsen perfekt men ja sån är jag, det ska vara perfekt helt igenom gärna, men sen går ju inte alltid det.

Fälttävlan är en gren jag är helt kär i, hade jag bara fått rida terrängen och dressyren så hade jag nog satsat mer. Men så är det ju tyvärr inte :D

Jag började på en B ponny som motionsryttare (det var en annan som tävlade honom i dressyr).

Men så slutade hon och helt plötsligt red jag honom 4 ggr i veckan (istället för 1 ggn). Tränade superduper hårt och ca 1 månad senare tävlade jag en Lb:1.

Jag har ALDRIG ridit dressyr innan i hela mitt liv. Galopp är det jag brinner för och ha rmest ridit det och western. Så dressyr var något helt nytt för mig och jag var väldigt rädd att starta en LB efter bara 1månad med dressyrträning på en relativt ny häst..

Men det gick helt okej, fick 67% tror jag.. Jag var så torr i munnen och ville bara gråta, lovade mig att aldrig mer utsätta mig själv för detta men efteråt känndes det bra :o)

Efter det skulle jag plötsligt starta en LA:1 men jag kännde att det var för svårt, men ägaren sa: Testa! Men det blev en total katastrof för jag ville verkligen inte så jag slutade med 52 % :'( Efter det har jag tyckt dressyr är..jättetråkigt.

67 % tycker jag är bra, på min ridskola rider 97% av ryttarna på 50- 62 %.

#10 Jo den gången gick det bra, men inte gångerna efter det..

när jag var yngre så tränade jag både hoppning och dressyr,var med om en olycka för 6 år sedan när jag hoppade och blev livrädd för att hoppa,har hoppat 3/4 gånger sedan dess,så nu trännar jag bara dressyr och rider tornerspel

Jag har ridigt dressyr enda sedan jag börja eida jag gillade att hoppa men endå va dressyr roligast.Sen 5 år har jag ridigt dressyr och nu är jag 15 så i 10 år har jag hollt på.Sen på ridskolan jag gårpå är mäst inriktad på dressyr då KvK är ägaren.jag har faktiskt haft han på en lektion då min lärare va borta då fick han va vekarie.Han va så bra skit dutig han liksom rikta sig till alla.Glömde alldrig bort och kommentera någon.Om man red förmi fel frit så berömde han.Inte som min ridlärare som kan hoppa över en ovs om man ska ha vägledning eller inte.Men hon är bra också hellt nöjd med henne med =)Men KvK är bäst.

Men nu ica 2-3 år har jag varigt intreserad av NH eller de har jag nog varigt hella mitt ridliv.men dressyr är också ok =)

Här är när jag ca 11 jag va ganska duktig så kunde få hästen att arbeta en del.

Emelie Brolin :)

Jag hade ridit på ridskola i x antal år när jag hamnade på Brolöten 1999 och träffade Emelie och hennes hästar första gången. Sen var jag liksom frälst. Speciellt i Connemarahingstarna som hon tävlade dressyr på - majestätiskt.

Jag hoppade iofs rätt mycket när jag var yngre, var med på några KM där det inte gick speciellt bra, men man försökte ju. Var på en hoppträning en vinter och trillade då av och landade illa, svimmade av och lite så. Så sen försvann ju hoppnerverna helt och fullt.

Sen blev det liksom bara dressyr på heltid. Köpte min dressyrponny och ja på den vägen är det :)

Emelie och Graffe

#15 vilken snygging !

Jag blev nog uppsatt på en häst innan jag kunde krypa, kan jag tänka. Har alltid haft häst hemma, dock ej en egen innan Kråkan som jag snart är inne på tredje året på.

Har alltid varit intresserad av hästen som sådan. Kan inte påstå att jag är ryttare av en viss gren då jag aldrig har tävlat. Känner dock lite svagare för hoppningen än dressyren, troligtvis pga att jag ridit en del osäkra hästar när jag själv är osäker.

Men träning och arbete av häst i alla dess former är jag intresserad av och vill prova på för att få reda på filosofin bakom och hur utövarna ser hur det påverkar hästen.

Jag har säkert skrivit lite luddigt men jag hoppas andemeningen har gått fram.