Akademisk ridning är den gamla skolans dressyr, den dressyren man red innan 1900-talet kan man nästan krasst säga. Eller att akademisk dressyr var till stor del till för krig.

Förr när man använde hästen i krig så var den akademiska dressyrens rörelser livsnödvändiga för att ryttarna skulle överleva i strid. Att lära in stegringar, bakutspark, språng med sparkar osv var både imponerande och väldigt praktiskt, hästarna lärdes ofta att sparka bakut utan kommando just för att de skulle hålla kollen bakåt åt sin ryttare.

Så idag den moderna akademiska dressyren går ut på att skola hästen enligt de gamla normerna, att hästen ska bära sig själv, ha en stor samling och själva formen skiljer sig enormt mot den vanliga klassiska (tävlingsdressyren) en akademisk form är ofta oerhört hög (iaf om man tittar på Bent branderup som exempel) gentemot den dressyren som Brink rider som ofta är planare.

Man kan ju säga att den akademiska dressyren har mer extrema vinklar än den klassiska. Bakbenen vinklas ihopa mycket bland annat.

Sen den största skillnaden är att inom den akademiska dressyren kan man inte tävla som man kna i den klassiska. Det är väl den absolut största skillnaden.

Men som med alla former av alternativa rid/hanteringsmetoder så finns det de som tjänar massor med pengar på sin "stil" den moderna akademiska ridningen är ju inte densamma som förr, idag används den främst till uppvisningar och att påvisa ryttarens utbildningsgrad men förr användes det till kriget som sagt. Behovet är förändrat men konsten kvarstår.

Sen om du tittar på Cadre noir eller spanska ridskolan så är de förvaltare av den akademiska dressyren och de som är mest kända för sin dressyr.

inte så kortfattat men du kanske blev litet klokare?

Lite klokare men samtidigt mer frågvis. Många av mina bekanta pratar om att de har gått över till Akademisk ridning men jag kan inte se någon större sklllnad på den ridningen än mot annan ridning. Att Spanska ridskolan rider sina hästar rejält samlade både vet jag och har sett men jag tycker ändå det är lite konstigt när "vem som helst" ska kunna rida akademiskt. (om du förstår vad jag menar) Vilka är grundpelarna i den typen av ridning kontra andra ridstilar? Tycker nog att det finns de som samlar sina hästar rätt ordentligt även i den klassiska ridningen.

#2 det är svårt att säga om dina bekanta verkligen använder akademisk ridning, när man aldrig sett dom rida.

Men jag tror att många felaktigt använder uttrycket akademisk ridning.

För mig är akademisk ridning, ridning på långa tyglar och att hästen, som Lina skriver, bär upp sig själv och oftast högre än klassisk ridning.

Typen av häst är också ganska viktig vad jag har förstått, inte alla raser passar in i den akademiska ridningen.

Hästen ska vara kvadratisk, alltså kort i ryggen, för att öht kunna bära upp sig ordentligt, så har jag fattat det iaf =)

Enkelt sett, så skulle jag vilja säga att akademisk ridning är en blandning av western och klassiskt.

#3 "Rätt typ av häst" är inte nödvändigt, visst har nordsvenskar, PRE, korsningar med dessa, araber osv mer lämpade men ALLA hästar kan ridas enligt AR-filosofien. Travare, tinkrar, fullblod, halvblod, shetlandsponnyer osv är också representerade inom AR.

Visserligen rids ju inte shettisarna men de arbetas på lång tygel, tänk åter igen spanska ridskolan ibland så ser man dem arbeta sina hästar som om de tömkörde men tömmen är väldigt kort så de går nästan bredvid hästens bakdel.

Men man jobbar efter att hästen ska bära sig själv och ryttaren ska bara vara en konduktör som viftar med sin konduktörspinne och hästen utför själva dansen.

#2 Det som många som provar på AR kan känna är att det är tråkigt eftersom det är en dressyrform som tar väldigt lång tid att bemästra samt att många kan vara kvar på utbildningsstegen i många år utan att nå någon "framgång" för det skiljer sig så från den vanliga klassiska ridningen. Och oftast är det inte hästen som är stoppet utan det är ryttarens egna förmåga att kontrollera sin kropp och ge rätt signaler till hästen.

Men är det så att dina vänner gått över till AR så kan det inte se så annorlunda ut. Min första lektion bestod i att skritta runt, flytta på hästen, skritta, göra halt, skritta göra halt. Skitttråkigt, lärorikt och nyttigt. Nu till nästa år ska jag försöka få tummen och ekonomi nog att börja rida åtminstonne vartannan månad för min AR-instruktör.

Och ska man börja rida AR så är det ett hett tips att hitta en instruktör för annars så kommer det dels ta längre tid att lyckas om man någonsin lyckas.

Jag har bara skummat igenom tråden, men skulle vilja belysa det här med akademisk ridning lite mer. Det handlar inte om vilken häst man har, eller hur långa tyglarna är, eller vilken sadel man har eller vilket bett man har och så vidare. Alla kan rida akademiskt, precis som alla kan rida "vanlig" dressyr. Däremot är det inte alla hästar eller ryttare som klarar att ta sig till de högsta skolorna; capriole, levad, pesad, terre-a-terre och andra skolor över mark. Det kräver maximal samling och maximal prestation av både häst och ryttare och därför är det inte alla som kan komma dit. För att lyckas med det måste hästen vara lämpad för det och där faller många på sin exteriör och sin inre vilja att göra höga skolor under ryttare. (Vilket inte är samma sak för hästen som att göra det i hagen.)

Alla rörelser som ingår i den klassiska utbildningstrappan inom akademisk ridkonst härstammar från 1500-talets stridsträning. (Kanske ännu tidigare, men det är svårt att veta eftersom det inte finns så mycket dokumentation på hur man red innan renässansen.) Så som trappan ser ut idag så börjar man med longera och rida in hästen, som med vilken annan disciplin som helst. Man arbetar också hästen vid handen mycket och lär den att gå på rakt spår med böjning i halsen, sidvärtsrörelser från marken och så vidare. Sen jobbar man med rakriktning för att hästen ska bli jämt musklad och inte gå böjd när den inte ska. (Här får också ryttaren disciplinera sig!) Därefter börjar man med öppna och sluta, och det är väl ungefär här som den akademiska ridningen börjar skilja sig från engelsk dressyr.

I engelsk dressyr (framförallt förr) så är skänkelvikning en del av grundskolningen för hästen. Inom AR så förkastar man skänkelvikningen helt, eftersom hästen då trampar förbi sin tyngdpunkt och hela grunden i AR är att hästen ska trampa till tyngdpunkten. (För att uppnå maximal balans och samling.) Så istället använder man öppna och sluta som sidvärtsrörelser under ryttare. Därefter, när allt ovan är befäst, så börjar man med voltarbeten och där ingår sidvärtsrörelserna på volt eller från en volt.

Sen kommer piruett, galoppombyten, piaff, passage och slutligen de höga skolorna och skolorna över mark. (De skolor där hästen inte har kontakt med marken alls, som t.ex. capriole som är den allra högsta delen av trappan.)

De högsta skolorna rids oftast med blankt kandar, alltså med ett kandar utan bridongbett. Men det hänger egentligen mer på ryttaren vilket bett som är lämpligt, samt på hästen. Jag själv är ingen mästare på AR men rider ibland på blankt kandar eftersom jag märker på min häst att hon blir mycket mer fokuserad och samlar sig lättare med det bettet, som hon har mer respekt för än tränsbettet som jag använder annars. Med henne så gäller det att inte rida med kandaret jämnt, så att den där respekten går förlorad när hon blir mer van vid det. Så det använder jag bara ibland, men på din häst eller på någon annans häst kanske det är tvärt om. Beroende på vilket bett och vilken häst man använder så är tyglarna korta eller långa eller mittemellan. Det är inte det som är huvudpunkten.

Sadlarna som används inom modern AR påminner starkt om renässansens sadlar, men precis som med engelska sadlar så finns det variationer. Jag har en Portugesa som jag tycker funkar bra, medan andra föredrar t.ex. Bent Braderups sadlar eller spanska sadlar. En vanlig engelsk dressyrsadel kommer man också långt med, så en sån funkar också så länge man inte ska ägna sig åt höga skolor.

Jag har ridit AR med fjordhäst och engelskt fullblod och känner flera som har gjort det med korsningar, halvblod, PRE, Lipizzaner, Lusitano, islandshästar, russ, knabstrup… Listan kan göras lång. Det är inte rasen som är det väsentliga, utan hur hästen är byggd och hur den är funtad mentalt.

Just det, angående formen… Den skiljer sig inte så våldsamt mycket från engelsk ridning, men saken är väl snarare att många hobbyryttare rider sina hästar (i engelsk dressyr) i en alldeles för låg och lång form. AR-formen är hög, ja, men det är för att hästen ska hitta sin maximala samling och man börjar inte med att rida hästen i hög form. Det är nåt som kommer efter år av styrketräning, precis som inom den engelska dressyren.

Tack Ahnna för ditt mkt utförliga och intressanta inlägg!

bra info =)

Då börjar jag få det mer klar för mig vad det är.

En fråga till då om ni hjälper mig här också?

Vad är då barock ridning?

#9 Samma sak.  En annan benämning bara. Eller så kan man säga såhär, det man kallar barockridning är hela ridstilen och tankesättet, medan akademisk ridkonst är nåt som tränare i modern tid har "uppfunnit" med det gamla tänket som grund. Bent Branderup är en av de nord-Européer som har spritt läran mest de senaste åren och han har ju jobbat hos flera väldigt duktiga instruktörer i södra Europa. De portugisiska instruktörerna som kommer hit till Sverige emellanåt har en lite annorlunda syn på ridningen än BB, men deras grundtanke är densamma.

Det är lite petitesser som skiljer bara, men i folkmun så är barockridning och AR samma sak.

#4 rätt typ av häst måste ju vara ganska viktigt, beroende på hur hästen är bygd kan den ha lättare eller svårare för den höga samlingen som krävs när du kommit en bit inom AR.

Det jag menade, även om jag kanske skrev det lite galet, är precis det som Ahnna skriver

"För att lyckas med det måste hästen vara lämpad för det och där faller många på sin exteriör"

#9 barockridning för mig är när man rider i tidstypiska kläder också, annars är det AR man sysslar med. Så för MIG är barockridningen mer en uppvisningsform med pråliga fina kläder och blingbling på hästarna.

Men det är min egna tolkning. men i grund o botten är det samma sak men olika namn.

#11 Ja, ungefär så. Kort sagt, alla hästar kan ridas i AR, men inte alla kan gå höga skolor på grund av sin exteriör. Men det finns också undantag, där hästar med helt felaktig exteriör går höga skolor hur bra som helst, så det går inte att säga att en viss häst absolut inte borde kunna. (Däremot kan man, om hästen har en sämre exteriör, fråga sig om det är bra för hästen att tränas i höga skolor på grund av hållbarheten som kanske inte blir så lång då. Det är ju extremt påfrestande för hästen att bära en ryttare i höga skolor.)

Vad gäller rasen så är det inte lika väsentligt, eftersom en bra byggd häst är bra byggd oavsett vilken ras den tillhör. Har den alla vinklar på rätt ställe så spelar det ingen egentlig roll om det är ett stort kallblod, en spenslig ridhäst eller en smäcker ponny.