Obstinata tonåringar - idag är jag inte stolt.
Idag var mina döttrar iväg och tävlade dressyr utan mig, med dem var stallägaren. På framridningsbanan så gick det itne som äldsta dottern hade tänkt sig. I bagaget finns med att hennes förra ponny som sålts till just tävlingsplatsens ridskola, avlivats någon dag innan tävlingen.
HUr osm helst, ponnyn var seg och gick inte fram, ungen frustrerad och sparkar fram ponnyn samt drar i munnen. Det slutar med att någon kommer och säjer till henne (nu skulle vi haft en bugsmilegubbe). Tävlingen gick inte så bra, endast 58%.
Ett allvarligt samtal har vi haft och ungen har nu fått ridförbud på den ponnyn ett tag framåt. Vi pratade om avstängning från tävling terminen ut och jag kände att det verkligen gick in i henne. Det är inte hennes vanliga stil att bråka så med en ponny, hon är tvärtom känd för att vara väldigt mjuk o försiktig, speciellt när hon rider ungdjur.
Min dotter har uppförst sig på ett mkt otrevligt sätt och jag skäms över henne, ska även ringa arrangören och tacka för ingripandet.
Det är sällan man ser sådant uppförande på dressyrbanorna, men desstu oftare på hoppbanorna. Vilket straff kan man få och hur grovt är detta på en skala. Ingen pisk var inblandad.
Vet inte vad det kan handla om för straff. Kan tycka att i första hand borde man direkt få startförbud om det ansågs väldigt grovt?
Kanske det räckte med en tillsägelse eller har de skickat det vidare?
Bra att någon sa till så hon hejdade sig. Hon har säkerligen skuldkänslor så det räcker redan nu än värre om ingen sagt till.
Sen kan jag förstå om det var väldigt mycket känslor med i bilden iform av sorg över ponnyn som istället för tårar blev till vrede.
Tråkigt! Men klokt agerat av arrangören att säga till.
Tycker det är klokt att ge henne litet ridförbud. Även man mår dåligt så ska man inte låta det gå ut över djuren. Men det måste ju ha varit väldigt ovanligt och allvarligt då det inte är hennes vanliga stil.
håll oss gärna uppdaterade om vad som händer.
Yesterday starts tomorrow, tomorrow starts today.
Today is a gift, that's why we call it the present.
Jag har nu varit i kontakt med arrangören och tackat för ingripandet. Nu var det inte så farligt som jag trodde. Arrangören var förvånad över att jag faktiskt ringde och tackade dem.
Skuldkänslorna är stora och som du skrev #1 så är det sorgen över den avlivade ponnyn som istället blev vrede och irritation istället för gråt.
En lärdom att lägga till i bagaget och nåde ungen om hon gör om det igen! Då är det inte en arrangör som tar henne i örat utan hårda mamma som gör processen kort 
Jag minns henne som 10 åring, tävlandes den älskade numera döda ponnyn, de fick placering, en 3e plats och ungen surade över att hon inte ville ha den gula rosetten, hon ville ha en vit rosett. På prisutdelningen vägrade hon ta emot priset, jag blev arg och skickade ut ungen från prisutdelningen , gåendes med ponnyn i hand, sen fick hon gå till domaren med en offentlig ursäkt.
#4 Det är nog inte helt ovanligt att barn kan förlora behärskningen lite. Även vuxna gör ju det och de borde verkligen veta bättre. Dock är det inte ok att göra ngn illa..
Man vet ju själv hur lätt det är att man blir irritabel i olika sammanhang då man egentligen kanske är ledsen.. Tyvärr är det idag vanligare med visad vrede än sorg.
Bra dock att du är väldigt tydlig redan nu för det bär ju töserna med sig sen genom livet.
Det är väl inte er C som taigts bort
Nej det var ett av Mountain stona vi hade, Therese älskade lilla Olivia.
#6 Känner med er, så tungt när de går vidare..
Starta ny diskussion