Ja för min del så är det nycklen till undertramp att rida tempoväxlingar och mycket övergångar.. att aktivera och få igång bakkärran ordentligt.

#1 Ja, det låter rätt för mig också, och det funkade ju bevisligen igår, men den stora frågan är ju varför det inte funkar utan kandar. (För oss, alltså.) Jag tar nästan inte alls i tyglarna, så det är inte så att jag sitter och bromsar med ett superskarpt bett, utan jag försöker rida med kroppen. Men gör jag samma sak med andra bett så blir hon bara flack i kroppen och samlar sig inte. Himla mysko…

Som jag tolkar det så gör ju en stång som så att den påverkar nacken? (jag är skitkass på bett då jag bara rider på vanligt)

Det räcker med ytterst lite för att det ska bli påverkan då skänklarna gör sitt.. Kan vara att hon inte "kommer undan" om du förstår hur jag menar?

#3 Det jag sitter och tänker i mitt stilla sinne är att hon märker "Oj, jag kan inte dra iväg som jag brukar!" och därmed höjer hon framdelen och trampar in bakdelen bättre och vips! Bra form, samlat och balanserat. (Typ, väldigt förenklat.)

Jag upplever inte att hästen har obehag av kandaren som jag har provat den här veckan, tvärt om. Bettet vi provade igår tog hon jättebra stöd i och "lydde minsta vink" eller hur man ska säga. Kort sagt, hon var extremt samarbetsvillig och alert.

Kul att du känner skillnaden! Teta med ännu kortare växlingar, bara några steg framåt o sen tillbaka och om igen. Genom de här blir du aktivare som ryttare och rider på halvhalter på ett naturligare sätt (som du inte ens tänker på). Att bettet hjälper till är inte kostigt, de är ett skarpare bett och även om du tycker att du är lika mjuk så upplever nog inte hon de samt att hon vet o känner att du har ett större register att röra dig med, kandar är magiska

#4 jamen precis..det är bara att börja jobba

#5 Ja, det är en enorm skillnad. (På endast bra sätt!) Jag tror säkert att hon upplever styrkan i bettet på ett riktigt sätt, men det verkar inte vara nåt hon störs av alls. Hon verkar snarare mer vaken och inte så nonchalant som hon brukar vara för tygelhjälper. (Kommer från hennes tid på galoppen, no doubt.)

# allmänt:

Jag har fått höra av säkert 100 människor att man inte ska rida på kandar (med eller utan bridong) om man inte kan rida lika bra på tränsbett - något som jag i princip håller med om, men samtidigt har jag alltid undrat varför man i så fall rider med kandar överhuvudtaget. Som det är nu känner jag mig bättre som ryttare och hästen känns som en bättre dressyrhäst, helt enkelt för att vi har bytt till kandar. Det kan ju inte vara negativt, eller…? Men flera av mina "läromästare" genom åren skulle säker fnysa åt att jag av alla människor rider med blankt kandar och dessutom lyckas bättre med det än med nåt annat bett…

"Formen sitter inte i bettet" heter det ju, och det håller jag med om. Men det är ju helt uppenbart att bettet faktiskt spelar roll. Sen får bettlösa-gardet säga vad de vill, i deras värld är jag kanske ingen bra ryttare alls som väljer ett skarpare bett framför bettlöst, men faktum kvarstår - såhär bra har jag aldrig ridit förut och såhär bra har min häst aldrig gått förut!  Om det är nåt jag har lärt mig av de senaste dagarnas experiment med "barockbett" så är det att rida med kroppen och inte med handen. (Vilket jag visste förut men inte kunde göra verklighet av på samma sätt med tränsbett)

Det är lustigt, men sant; ett skarpare bett har lärt mig att inte rida med bettet!

Och just det… Jag har GRYM träningsvärk i magen idag! (Vilket jag bara tar som en positiv sidoeffekt av bättre ridning.)

#8 Det är ju kalas för då har du verkligen jobbat!

#9 Precis, det är så det känns.  (Tänk att man kan bli glad för smärta!)

Jag skulle verkligen vilja se bilder på mig själv och hästen med kandaret, bara som "bevis" på att jag inte inbillar mig att hon går bättre med det.

Men du, det du säger om bettlösa gardet Det är först när hästen går lika bra utan som med bett som det är nån idé att rida bettlöst egentligen ^^ Många bettlös-fanatisker som missar den grejen.

Men att du sitter med blankt kandar gör dig mer medveten om vad du gör med din hand/dina händer, och du får koncentrera dig mer på att rida din häst. Så klart det hjälper till ^^

Att rida på blankt kandar är ju jättevanligt inom AR men samtidigt så är det inget som Lisa-Stina 16 år bör göra på sin ponny för att hon hört att hästen går bättre. Mycket det hära med att blankt kandar är inte bra coh det är farligt osv är till stor del skrämselpropagande.

Jag personligen tycker det är värre att knö in två bett i munnen än ett blankt kandar.

Att rida på enbart kandar är enligt mig ett ställningstagande och en mognadssak, någongång i framtiden kommer jag rida på blankt med Harry men den dagen den sorgen, men där är vi varken idag eller om två år.

Rid du på ditt kandar och byt litet då och då mellan det och andra vanliga bett. Kanske får du med dig en del lärdomar av att rida på kandar till tränsbetten ^^

#11 Det är det jag menar, att många bettlös-fanatiker inte fattar att man inte kan dra en gräns mellan bra ridning och dålig ridning och säga att det är bettet som är boven. Många av dem får det ju att låta som att allt blir bra bara man tar bort alla bett.

Jag har bara lånat dessa kandarbett och båda två är lite för breda för pållans smala mun, men nu vet jag i alla fall vad som funkar så att jag kan börja jaga egna kandarstänger i rätt storlek. (Det var därför jag lånade dem - för att testa.)

Jag kan avslöja så pass mycket att jag definitivt inte kände mig redo att rida på kandar för en vecka sen, men nu när jag har provat så känns det som att kandaret i sig kan lära mig att rida bättre.  Därför att jag utgår från att bettet är väldigt skarpt och ska användas så lite som möjligt, alltså med så lite tygel som möjligt och så mycket kropp/vikt/skänkel som möjligt. Jag prövade alldeles nyss att göra samma sak på tränsbett, fast i skogen, men det funkade knappt alls. Pållan är i och för sig mindre fokuserad i skogen än i ridhuset, men det jag upplevde nyss var att hon hellre sprang ifrån hjälperna än att stanna upp och lyssna. Det är nog där skarpheten i kandarstängerna påverkar henne, tror jag, de liksom påminner henne om att ta det lugnt och tänka och lyssna innan hon struttar iväg. (Hon älskar ju som bekant att springa, springa, springa.) Med tränsbett kan hon "ta bettet" på ett annat sätt och behöver inte vara lika alert på mig.

Så nu till en ny frågeställning; om man nu får till det bra med stångbett på träning och vill tävla lätt klass dressyr, vad gör man då med bettet? Jag har bara hört att tränsbett av olika utéenden är tillåtna i lätt klass. Antar att det bara är att träna ännu mer på tränsbett och hoppas att man hittar samma harmoni som med stång?

När hon sen får styrkan i hela kroppen o orkar bära sig så kommer de gå lika bra på träns, men självklart inte bara av sig själv utan hon måste ju få vänja sig med jobbet genom de oxå

#13 Självklart.

Tycker att bakkärran kommer igång bra om man kör tempoväxlingar. Spec på min arab tex som gärna vill dega lite, då händer det mycket, och det vill han ha. Sen också att det gäller korta delar, som får hästen uppmärksam och kvickare för skänklarna. Brukar även hjälpa att ladda med lite snabbare tempo, och sedan korta upp, innan en mellantrav, diagonalt för dt mesta, för vår del :)